Att vara mamma är smärtsamt. Men inte fysiskt, känslomässigt eller existensiellt, utan bara smärtsamt. Varför kan man undra. För att vara mamma är också det finaste, varmaste, mest glädjefulla jag gjort i hela mitt liv.  Betydelsen mina 6 barn har för mig och haft i 35 års tid kommer ingen någonsin att kunna förstå. Det har inte gått en dag sedan början på 80-talet utan att jag skänkt en god, vacker varm tanke till var och en av er. Även om ni inte varit där jag är. Det kommer jag att göra resten av mitt liv.

Bilden ovan tillhör min sista utflugna unge som just nu studerar utomlands.

Ibland brukar jag säga att om jag visste det jag vet idag så skulle jag inte skaffat några barn. Det är ganska starka ord. Naturligtvis menar jag det inte på det viset utan vad jag säger är att livet hade varit alldeles för enkelt utan de lärdomar ni givit mig. I mina böcker återkommer det många erfarenheter och berättelser från dagarna med mina barn i alla åldrar. Därför att mina barn är mina största läromästare. Fast vi ibland är på olika platser i livet.

Låt mig beskriva vad jag menar med smärtan av för mycket kärlek och den tredje delen av livet.

Jag tänker på både roliga och tokiga och sorgliga saker barnen sagt vid olika tillfällen i livet.

• Mamma kan vi hälsa på varandra när vi dör och springa mellan kistorna sa min dotter
• Mamma, pratar vi ut Gud om han finns i vårt hjärta sa min son
• Mamma, jag bara badar maskarna en stund, sa min son när han doppade dem upp och när i en vattenpöl
• Mamma, jag orkar inte leva mer, sa min son när hans klass mobbade ut honom och ingen ställde upp för honom. Han fick ett nytt liv i en ny klass.
• Mamma  jag ska bara byta tärning när vi spelar, för det är något fel på den jag får fel nummer hela tiden sa min son
• Nej sa min dotter, jag tänker inte städa ( på dagis) för jag har inte stökat till legot och sedan vägrade hon äta så föreståndaren var i upplösningstillstånd när jag hämtade henne.

Ni vet listan kan göras lång på sånt barnen sagt. Ändå så glömmer jag fort känner jag.

Livets tre delar:

Den första delen av livet då drömmer vi om allt vi vill göra när vi blir vuxna. Yrke, familj, barn , hus låg i mina drömmar. Jag kunde se mig själv med många barn och drömde om att få bli fostermamma och hjälpa ännu fler barn. Jag födde tvillingar när jag var 20 år och hade aldrig bytt en blöja ens men barnen väckte min kärlek.  Man är osårbar fram till 20-25 års åldern. Det finns inget som kan skada man bryr sig inte alltid om man lever eller är död. Hela livet, totalt hela livet ligger framför en. Jag minns när jag väntade mina första barn 1983 jag visste precis hur jag skulle fostra dem,  och vad som var viktigt. Den självsäkerhet vi har i den här åldern är enastående. Nuförtiden talar vi om självförtroende och självkänsla. Om sånt visste inte jag något om därför hade jag gott självförtroende på den här tiden och var lika kaxig som man ska vara i den här åldern.

Den andra delen då kommer barnen, huset och man försöker på alla sätt att få livspusslet att gå ihop. För mig var detta en period på 35 år. Jag kan säga så här att leva ett nytt liv där man dagligen navigerar mellan val, beslut, rätt, fel genom familjen. Det förändrar en människa. Vilket innebär att den jag var i den första delen av livet den är jag inte längre. Livet har lärt mig, gett mig smäll på fingrarna, gett mig glädjeämnen och förändrat min världsbild.

Det är då jag kommer till den tredje delen av livet. Då när barnen flyttat hemifrån och plötsligt känns det som man bor i ett slott. Det ekar tomt i rummen. Det finns plötsligt så mycket plats i mitt hem att det känns som det ekar när jag går omkring här hemma. Alla andras energier är borta kvar finns bara jag. Det är där smärtan kommer. Vem är jag, vem vill jag vara, hur blev livet, egentligen. Det är den tredje delen av livet. En fortsatt resa att utforska fast mer själv.

Om man som mig uppfyllt hela sitt liv åt sina barn. Då blir det tomt. Utan barnen hade jag inte haft de andliga insikter jag har, jag hade inte varit den jag är. Så barnen är mina livslärare. Det jag lärt mig av den tredje delen av livet är att nu är det jag som gäller. Jag ser mig i spegeln och undrar ibland vem jag är i den tredje delen av livet. Jag kan ju de två första för dessa stadier har jag klarat av. Men vem är jag nu. Jag är fortfarande mamma, men vill också vara vän samtidigt som jag vill vara mentor. En riktigt tjorvig kombination. Jag är självständig och fri inte på något sätt någon klassisk mormor, farmor typ även om jag ibland önskade det. Eller kanske är jag det, helt perfekt för det uppdraget. Nu är tiden att utforska det, och ja, jag vill utforska den delen mer. Tiden blir mer dyrbar jag kan ju vara död på riktigt nu om 10-30 år. Mer tid får jag inte på jorden.

Det jag upptäckt är att den tredje delen av livet som jag lär mig att leva just nu. Är en smärtsam del. Barnen behöver mig inte längre – på det viset. Plötsligt har jag 6 timmars fritid varje dag. Det är en wow upplevelse. Samtidigt som jag längtar tillbaka nästan varje dag att få vara mamma i vardagslivet som jag övat flitigt på i 35 år. Jag skulle nog kunna nosa och lukta på dem fast dem är vuxna, i mina ögon är dem ju också fortfarande mina barn. Även om de är stora män och kvinnor, ser ut som små gubbar så är det mina älsklingar.

Mina barn mår bra, har det bara och går sina egna vägar i livet. De är duktiga, självständiga precis så som jag innerst inne ville de skulle vara. Kvar finns minnen, bilder, händelser från deras barndom som jag med värme i hjärtat tänker på.

Till er alla mina barn.

Jag önskar er all lycka, allt gott och allt fint en människa och mamma kan önska sina barn. Samtidigt som jag jobbar på att lära känna vem jag Solkarina är den tredje delen av livet när jag är mer Solkarina än mamma. Tack för dessa år och många fler hoppas vi på för det kan bara bli bättre och bättre.

Tusen tusen tack för alla erfarenheter jag fått.

All kärlek till er alla 6

Välkommen på Shamballa kurs i Sommar, 2 dagar med flöde och ljus.

Dela gärna detta:
Följ mig på: